I förra inlägget nämnde jag Arthur Cravan. "För människor som saknar bildning", som han själv förmodligen skulle ha sagt, följer här en kort presentation av denne "poet och proffsboxare med världens kortaste hår", som han själv sa.
Arthur Cravan (1887-?) är en av dessa mytiska dadafigurer som tycks ha satt hela livet på spel i en våldsam utlevelse av auktoritetsförakt och självkänsla. I Paris gav han några år på 1910-talet ut tidningen Maintenant, präglad av en avsiktlig hafsighet, där han å det grövsta skändade dåtidens självutnämnda avantgarde ("Konsten är till för borgarna, och med borgare menar jag en människa utan fantasi"). Själv betecknade han sig som "svindlare, sjöman på Stilla havet, åsnedrivare, apelsinplockare i Kalifornien, ormtjusare, hotellråtta, systerson till Oscar Wilde, timmerhuggare i de oändliga skogarna, fransk exmästare i boxning, son till (engelska) drottningens kansler, taxichaufför i Berlin, inbrottstjuv, m.m., m.m., m.m. …". En skandalös avrättning av den s.k. Independentsalongen 1914 ("Det bästa med utställningen var det djupa äckel inför måleriet som uppfyllde mig när jag lämnade den - en känsla man inte kan utveckla långt nog") renderade honom åtal och eftersom han dessutom var eftersökt kanonföda drog han, beväpnad med sina falska pass och ett par boxhandskar (som bland annat kom till några minuters användning i en legendarisk match mot Jack Johnson i Barcelona 1916), Europa runt under första världskriget, gick därefter ombord på en atlantångare och avseglade till New York, där ett par skandaler arrangerades tillsammans med bland andra Francis Picabia och Marcel Duchamp, blott för att till sist styra ut i en segelbåt på mexikanska golfen och försvinna för gott. Inga minnesmärken lämnade han efter sig, någon varuproduktion är knappast möjlig i hans namn. Arthur Cravan gjorde konst av sitt eget liv, levde dada om man så vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar