En tidig majmorgon 1971 begav sig Lew Welch upp i bergen norr om Nevada City i Kalifornien. Han hade ett jaktgevär i handen. Ingen har sett honom sen dess. Han försvann från denna värld på samma sätt som en gång Arthur Cravan: utan att lämna ett spår efter sig.
Han föddes den 16 augusti 1926 i Phoenix, Arizona, och kom in i beatgänget via Gary Snyder och Philip Whalen med vilka han i ungdomen gick på kollege tillsammans. Han tycks inte ha funnit sig tillrätta någonstans och hoppade av från University of Chicago och den akademiska svängen i slutet av 50-talet efter ett nervöst sammanbrott.
Något år senare körde han taxi i San Francisco ett tag (vilket bland annat avsatte en Taxi Suite). Då och där blev han kompis med Jack Kerouac och tillsammans bilade de båda snart tvärs över kontinenten till New York och skrev dikter tillsammans under resan (samlingen Trip Trap, publicerad 1973). 1960 återvände de till Kalifornien och bodde tillsammans i Big Sur. Welch återfinns i Kerouacs bok med samma namn (Big Sur alltså) under pseudonymen "Dave Wain".
Under hela 60-talet blev hans vantrivsel i kulturen alltmer uppenbar. Aram Saroyan har formulerat det så här: "Hans ständiga dilemma var hur han skulle kunna förbli poet och samtidigt försörja sig själv … Ju mer han fjärmade sig från samhället, desto mer anmärkningsvärd och autentisk blev den poesi som hans liv alstrade".
Hans dikter finns samlade i Ring of Bone, Grey Fox Press, 1973.
Här är hans dikt Den grundläggande bluffen
De som inte har nåt att leva för
hittar alltid nåt att dö för.
Och sen vill dom att alla vi andra
ska dö för det också.
(tolkning: Ingemar Johansson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar