Katsuran doftar

foto: Jean-Pol Grandmont

Det luktar bullbak på gården, dygnet om. Det gör så om hösten när katsuran fäller sina löv. Det är sockerarter i bladen som bryts ner och sprider sin väldoft.

Det vetenskapliga namnet är Cercidiphyllum japonicum och anspelar på att bladen liknar dem hos judasträdet, släktet Cercis. De är runda med en hjärtformad bas, och får vissa år fantastiska höstfärger. I sina hemländer, Japan och Kina, kan trädet bli upp till 30 meter högt, men hos oss blir det en tredjedel därav, kanske.

För ovanlighetens skull har vi hos oss övertagit det japanska namnet katsura. I Japan är det ett egennamn, som i det här fallet anspelar på berättelsen om en munk som för att sona ett gräsligt brott en gång för länge sedan förvisades till månen för att där fälla ett jättelikt träd. Gubben i månen, kan man tänka.

I Tyskland och Frankrike har man tagit fasta på höstdoften och kallar växten för Kuchenbaum (kakträd) respektive arbre au caramel (karamellträd). Men katsuran har fler företräden. På våren är hela trädet purpurfärgat när löv och blommor samtidigt spricker ut, och om sommaren är det en bild av hälsan själv. Stort och starkt, friskt och grönt.

Det finns att beskåda i alla våra botaniska trädgårdar - i Göteborg på flera ställen och på Bergianska i Stockholm växer det alldeles bredvid parkeringsplatsen. Själv tackar jag den som någon gång för 20-30 år sedan hade den goda smaken att plantera en katsura på gården till ett vanligt hyreshus i Majorna.