Nakna jungfrun dånar

Det var frost i natt. Det kan jag begripa när jag på en odlingslott i göteborgska Sjöbergen kommer förbi en skock nakna jungfrur. De har dånat allihop - det är så växten gör.

Tidlösa är det vackra svenska namnet på släktet Colchicum, som omfattar cirka 95 arter med ursprung i såväl Europas södra delar som Centralasien och Indien. Det vetenskapliga släktnamnet härrör från den georgiska provinsen Colchis, som sträcker sig utefter Svarta Havets kust och på vars bergsängar flera av släktets arter frodas.

Det svenska namnet syftar på något helt annat, nämligen det faktum att många - men inte alla - av arterna tycks åsidosätta det normala växtåret. De sätter nämligen frukt på våren och blommar först sent på hösten, då bladen sedan länge är försvunna; ett mysterium som också har gett upphov till folknamnet "nakna jungfun". Nog så fantasieggande, men förklaringen är prosaisk: efter blomningen övervintrar fruktämnet i jorden och visar sig först fram på vårkanten.

Också på annat vis förmår tidlösan sätta fantasin i rörelse. Arterna i släktet innehåller nämligen den giftiga alkaloiden colchicin, varav en överdos utan vidare kan föranleda en resa till akuten, i värsta fall enkel. I smärre doser har colchicin tidigare bland annat använts ganska allmänt för lindring av giktsmärtor, och dess cellförändrande egenskaper har också kommit till pass inom växtförädlingen.

Tidlösa är nog så lik krokus, men ett enkelt sätt att skilja dem åt är att räkna ståndare; tidlösan har sex i motsats till krokusens tre. Vet man det behöver man aldrig ta miste. Vill man plantera den - något som är ganska lämpligt just nu - sätter man knölarna tämligen djupt, cirka 15 centimeter ner i jorden. På så vis står växten tillräckligt stadigt, vilket behövs eftersom blomtuben är ganska vek. När säsongen är förbi dånar hon alltså nakna jungfrun, lägger sig uppgivet ner på marken likt ett litet kullblåst träd.

Dock är hon skön den nakna och giftiga, så länge hon sent om hösten står kvar bland frostbitna grannar. Det konstaterade redan 1792 Carl Fredrik Hoffberg i sin Anwisning till Wäxt-Rikets kännedom: "Då hon börjar blomma, är hösten för handen och örter från warma länder måste inflyttas i orangeriet: wid dess sidsta blommor, fälla träden sina blad, Floras härlighet för det året, slutas."